Finaste sorgen

Kanske i det sorgligaste laget, men det här måste ni bara se och läsa. Hjärtskärande vackert om fotografen Phillip Toledanos sista tid med sin alzheimerssjuka pappa. Vackra foton, fin text. Man blir minst sagt påmind om att inte ta någon eller någonting för givet. Om jag bara kunde minnas hur jag trippade in på sidan.

Skitbra tips till Ryanair

Skitsmart av Ryanair att ev införa avgift för att gå på toa under flygresan. Lite fler tips som de skulle kunna använda sig av för att suga ut så mycket som möjligt för att kompensera för de skitbilliga biljettpriserna:

- Om fler än tre flyger i samma sällskap, ta ut en "gruppavgift".
- Beräknat på BMI, ta en extra avgift för varje enhet över det normala som passageraren har. Så uppmanas fler till hälsosamma vanor och normalvikt.
- Om fler än tre från samma företag flyger i sällskap, ta ut en "konferensavgift" och erbjud papper och penna.
- Inträdesavgift
- Utgångsavgift, denna kan med fördel vara frivillig; vill man ut snabbare så får man betala för det medan de andra snåla passagerarna snällt får vänta.
- Garderobsavgift. För dem som vill slippa fula veck på ytterkläderna.

Dagens skratt

...får Lisas AB-krönika stå för. Hon har en poäng: ett förlegat system som aldrig skulle gått igenom idag. För övrigt tycker jag att var och en ska betala och stå för sitt eget bröllop. Ingen annans. Är 57.4 miljoner kr/år i apanage verkligen en rimlig summa? Är någon summa det?

Kom på ett till!

Bild här

Ja just det, när jag tänkte på grisen, så kom jag på ännu fler roliga felsägningar/feltänk från barndomen. The mind works in mysterious ways haha, iaf min. Det ena leder väldigt ofta till det andra, som man säger.

Jullåtar:

Räven överraskar grisen - Nån som kan gissa vilken låt det handlar om? Ärligt talat så tycker jag att min version är bättre, och faktist mer trovärdig. Jag menar, vilken räv raskar? Och dessutom över is?

Hej tomtegubbar bo i granen och låt oss la-lala-lala - don't ask hur jag kunde få till det så här...

Staffan var en stallebänk, vi tackom nu så gärna, han vakta sina fårar fem - Stallebänk? Vad är det liksom haha? Och fårAR, nån som inte fått till pluralis på får än.

Ska jag vara ännu ärligare så är jag än idag inte helt hundra på texterna, men det är bara roligt tycker jag, vet inte riktigt om jag ens VILL lära mig det korrekta sättet. Mina versioner låter så mycket roligare!

Nöffnöff

Bild här

När jag ändå är inne på ämnet. Salmonella i danskt fläskkött. Förvånad? Knappast. Ännu en anledning att bli vegetarian, eller semivegetarian som jag är.

D&S, A&S är ni med mig;)?

Sex laxar i en laxask

Bild här

Oh well. Ännu en fiskart på den röda listan. Förvånad? Nej. Jag är nog inte ensam om att försöka vara den "duktiga konsumenten". Jag anser mig iofs vara mer insatt i miljötänket än the average, och handlar oftast ekologiskt, sopsorterar, sparar vatten där det går, ger bort kläder, säljer gamla möbler, handlar mycket second hand yadayadayada. Men ändå blir det fel. Undra hur länge till man orkar? Köper odlad lax får ett år senare reda på att det i själva verket slår ut tre andra fiskarter nån annanstans. Köper Fairtrade kaffe/te och får ett år senare reda på att odlarna inte har det bättre än nån annanstans. Bara det att man på 50-talet levde i tron att "livet i havet är lika oändligt som stjärnorna i himlen". Undrar vilka vardagsbeteenden vi kommer skämmas över och skratta åt om 50 år?

Så här kan man ju också roa sig

Tydligen 25 män som har förnamnet Annika i Sverige. 4 av dessa har namnet som tilltalsnamn. Hur tänkte man liksom? Mitt efternamn är jag i alla fall ensam om i hela landet wohoo, originalitet! Kul med statistik, särskilt kul med tanke på hur mycket man kan ljuga med statistik. Hade en föreläsning om just det en gång, och det finns oändliga metoder med vilka man kan vrida och vända på det så det blir som man vill. Kolla bara på reklamen på TV. "85 % nöjda kvinnor" (OK, 85 % av hur många? Definition av nöjd? Jämfört med vad?...). Ifrågasätt!

Bränt barn...luktar illa

På tal om att vara dålig på liknelser. Det kanske beror på att jag är uppväxt med en mamma som aldrig använde sig av svenska liknelser (pratar persiska hemma ju). Eller kanske för att ordspråk och liknelser inte används så flitigt av min generation. Hur som helst så kom jag att tänka på alla ord, fraser och annat smått och gott som jag missuppfattat genom uppväxten. Fick ett plötsligt skrattanfall av alla roliga minnen som invandrare (hatar egentligen det ordet, hallå jag vandrade in för ett antal år sen, vandringen har upphört, typ). Historierna delas säkert av många. Eller kanske inte. Jag älskar hur som helst de här minnena, och hade inte velat vara utan dem för en sekund. De har format mig och gett mig en mer färgstark och nyanserad uppväxt än många andra haft. För att inte tala om händelserikt. Utan tvekan.

Risotto – hubby avslöjade sanningen, det handlar alltså inte om en kille vid namnet Otto med ordet ris framför, utan om ri-sotto.

Fettisdagen – hubby igen, det är alltså en fet tisdag och inte dagen för fettisar.

Kalle – nej, svenskar döper inte sina barn till ”huvud” som ordet betyder på persiska. Och det finns således inga ingredienser som kommer från några delar av huvudet (typ hjärna, ögonvitor, tänder) i Kalles Kaviar.

Pelle – inte heller döps barn till ”trappsteg”.

Matematik – trodde länge att detta betydde åsna. Lång historia men det hänger ihop med att jag inte hade nån svenskalärare när vi flyttade till Sverige (liten stad, stans första invandrare, som vanligt noll beredskap, noll kunskap, noll förberedelse) och de satte mig i en helt vanlig klass med andra svensktalande ungar. Hade ju hört fröken säga ”matematik” många gånger, och hörde det ordet igen nån kväll hemma i en svensk tecknad film, där de samtidigt visade en åsna.

Fi fan – ska alltså uttalas med I och inte Y. Mitt första svenska svärord som min morbror lärde mig säga till den taskiga grannungen som retades. Snacka om att jag kände mig cool när jag och min lillebror stod på balkongen på andra våningen och skrek detta. Där fick han liksom.

Utflyktsmatsäcken – liksom många andra iranska barn fick jag en ryggsäck, eller rättare sagt en resväska, fullproppad med allt från ”salad olovie” (irans nationalsallad bestående av en kyckling, tusen grönsaker och majonnäs, mycket majonnäs, och yoghurt) till banan, äpple, en 2-literstermos med varm choklad, två-tre ”sandewitche non panir” (inte vilka mackor som helst utan med Libabröd, fetaost, kalkon, gurka, tomat, curry mm) och ”kotlett” (typ pannbiff i form av hemmagjord hamburgare). Allt detta gärna i dubbla upplagor så att man kunde bjuda de andra barnen ifall de ville smaka. Är det nåt vi iranier inte är så är det snåla. Generositet får man inte glömma bort. Till detta tillkom sedan sittdyna (man måste ju sitta bekvämt), en bunt servetter, tvål, plåster och annat livsnödvändigt som man kan behöva på friluftsdagen. Hade jag gått vilse under orienteringen hade i alla fall jag klarat mig ute i bushen i minst en vecka. Minst.

Vad heter jag på svenska, mamma?-frågan – måste ha tjatat sönder min stackars mamma med denna eviga fråga som började samma dag som jag fick reda på att vi skulle flytta. Sidetrack: Tydligen hade jag, och inte min mamma, rätt trots allt. Jag skulle visst byta namn! Eller i alla fall uttal vilket är ungefär samma sak. Ana blir ju AnNa på svenska. Litet namn på tre fjuttiga bokstäver, men ack så svårt att få till i uttal. Rolig artikel av Navid Modiri om det här. Eller ett annat exempel, reklamen med det svarta fåret som är born to be sheep, inte att förväxlas med cheap…nä nu gled jag in på nåt helt annat, mer om det en annan gång. Tillbaks till det andra roliga.

Flytten till Nordpolen – Sverige är mörkt. Och kallt. Detta visste våra föräldrar, och klädde oss barn därefter under de första åren i det nya landet. Overall i dun, snowjoggers (de där berömda svenska klassikerna ni vet), ylletröjor, varma mössor och vantar (gärna skidvarianten för maximal effekt). I juli månad. Har ett foto från sommaren -87 där jag, min lillebror och mamma står vid en busshållplats i Dalarna iklädda det ovan nämnda. I bakgrunden ser man ett äldre svenskt par sitta på en bänk med solbrillor, shorts och t-shirt, pressandes i solen (enligt tradition).

Beredskapslarmet som går varje månad – Eslöv vintern -87. Det är den dagen då det där berömda larmet går i hela stan. Krigsbarnet (jag) är i skolan, där den välbehövda svenskundervisningen fortfarande lyser med sin frånvaro, blir livrädd och tror att bomer är på väg. Vad är det som händer? Är det krig på gång? Jag måste hem till min mamma! Var är min mamma? Var är min lillebror? Är det krig i Iran också? Hjälp! Panik! Vad ska hända med oss nu? När kommer min mamma? Jag vill ha min mamma NUUU! Problemet var att ingen förstod mig, och jag förstod ingenting. Grät och skrek så mycket att nån till slut ringde min mamma som fick komma till skolan och hämta mig.

Har tusen liknande historier och jag älskar varenda en. För att inte tala om alla liknelser:
Slug som ett piggsvin, Smart som en uggla, Hungrig som en björn, Liten som en ekorre, Söt som en mört, Pigg som en ko, Arg som en varg…

Just because

Bild jag.

Förstår mig faktiskt inte på alla hjärtans dag. Bara en påhittad kommersiell "högtid" då vissna tråkblommor, gammalt lagerchoklad och sunkiga I-Love-You-nallar (vad originellt) kostar tre gånger så mycket. Restaurangerna är fullbokade och servitörerna usla (god forbid det blir lite stressigt på jobbet, då försvinner allt hyfs). Och alla är stressade för att de inte hunnit köpa nåt. Bara för att. Föredrar att få få blommor en helt vanlig lördag. Helt oväntat. Bara för att.

Starcups vs Starbucks

Bild här

Bring starbucks to sweden finns det en grupp som heter på facebook. Nu har den amerikanska cafékedjan stämt det privatägda cafét Starcups. Som ligger på Plantagegatan. I Linné. I Göteborg. Risken för förväxling är stor, menar Starbucks, som vill att caféet ska byta namn eller byta alla skyltar med namnet Starcups. Ägaren har till och med erbjudits 2 500 USD av Starbucks för att ändra namnet, men tackat nej av principskäl. Risken han tar, om Starbucks vinner i rätten, är böter på en halv miljon kr.

Frågan är hur mycket man ska få efterlikna andra, väletablerade miljardjättar i hopp om att kunna rida på deras våg (gratis PR?). Om det nu är detta som är syftet med denna plötsliga brist på fantasi och originalitet. Hur stor skada sker egentligen och vem blir lidande? Och var ska man dra gränsen för vad som är "för likt"? I Santiago finns Starlight Café. I Teheran finns det redan en Starcups. Tydligen även i Mexico, som för övrigt har tagit det hela ännu ett steg längre med rund logga (fast röd istället för grön) och en sjöman (merman?) istället för en sjöjungfru (mermaid). Är inte risken för "förväxling" lika stor här? Frågan är om denna PR håller i sig i längden. Är det inte i slutändan kaffets smak, den goda servicen, den mysiga lokalen, atmosfären etc som lockar en tillbaka? Eller är det kanske så att kaffet plötsligt blir godare, personalen trevligare, lokalen mysigare, wifi snabbare?

Koffein et moi

Bild jag. Världens godaste räkmacka från Heaven 23, och världens mysigaste kakelugn.

Och nu är jag helt skakig i kroppen av dagens överkonsumtion av koffein i form av kaffe och cola.

Lite roligt det där med hur mina smaklökar har ändrats genom åren. Förra året vid den här tiden drack jag inte ens kaffe. Så åkte vi till Italien och var bara tvungna att dricka espresso eftersom latte inte riktigt räknas som kaffe där, de skrattar ju bara åt en när man beställer det ute. Och espresso var ju helt OK, och om det var OK så kanske vanligt kaffe gick bra det med. Det ena ledde till det andra och idag känns det ibland som att jag inte skulle kunna klara mig utan min kaffekopp på morgonen.

Året innan vid ungefär samma tid hade jag inte ätit en enda räka (eller jo smakat). Så åkte vi till Byron Bay, en skön och slapp stad vid Australiens östligaste punkt, där de sålde snabbmat i form av grillad fisk och skaldjur, eller Little box of love som vi kallade det oss emellan. Vid havet. I solnedgång. Iklädd strandskjorta och sandaler. Med salt i håret. Fisk var ju jättegott och om det var jättegott så kanske man skulle ta och prova räkor. Det ena ledde som sagt till det andra och idag känns det ibland som om jag skulle falla in i koma och aldrig repa mig från depressionen om jag utvecklade allergi mot räkor.

Summan av detta är att det är bra att omvärdera sina vanor och ovanor, att våga testa nya saker, ge det okända ett försök, inte fastna i gamla rutiner. Och att resor är meningen med livet. Det är jag säker på.

Naughty nutty nuts

Bilder jag. I bakgrunden syns världens finaste krukor från Rörstrand, från snällaste B.

De här nötkakorna tillhör mina favoriter. Jag är lyckligt lottad och har absolut inga allergier (vad jag vet), frisk som en...som en...lärka (eller vad man nu säger) året runt (bra gener?) och grym på att baka (hurra va jag e bra!) vilket gör att jag kan njuta av såna här saker. Så efter det icke-så-typiskt-svenska skrytet kommer här från ICA förlagets Sju sorters kakor ett recept som jag ändrat lite i för att få de perfekta nötklickarna:

Du behöver:

250 g nötkärnor (valnötter)

1,5 dl socker

1 msk potatismjöl

2 små ägg

nötkärnor, gärna hasselnötter (aka ekorrnötter) till garnering

Mal nötterna på mandelkvarn och häll dem i en bunke. Tillsätt socker, potatismjöl och ägg och rör ihop. Lägg med teskedar toppiga klickar på plåtar täckta med bakplåtspapper. Tryck ner en nötkärna i vaje kaka. Grädda mitt i ugnen ca 12 min. OBS lossa kakorna INNAN de svalnat. Går bra att frysa, men godast färska. Ät gärna till Ben & Jerry's glass (helst smaken Bohemian Raspberry).

Update: frisk som en NÖTKÄRNA så klart...*hosthost*

1 mars

Bilder jag

Mars är lika med vår. Eller brukade vara det i alla fall innan global warming kom in i bilden och förflyttade våra årstider. I mars smälter snön, dagarna blir längre, solen tittar fram, det är Charshanbesori (sista tisdagen före det persiska nyåret) och Eid (det persiska nyåret). Jag har inlett månaden med att träffa parentos-in-law, äta gott och få experthjälp med att laga ett antikt fynd, eller ja först när limmet torkat får vi väl se om det var "expert"- eller vanlig hjälp vi fick. Och jag, det är kallt hemma just nu. Eller jag märker inte så stor skillnad, jag fryser jämt, året runt.

A piece of chocolate a day...

Bilder jag

...might not keep the doctor away, men gott är det! Åh, det här var en jättekul upplevelse, tack hubby!!! Rekommenderad vardagslyx!

Det var alltså i Haga Chocolaterie (eller Summerbird som det också heter) tidigare ikväll som en jätteduktig tjej berättade om allt från historik, kakaobönors utseende till roliga fakta om billig vs dyr choklad. Det bjöds på smakupplevelser från både finare och billigare varianter, samt jordgubbar och nougat i chokladfondue, åh jag vill bada i en chokladfondue!

För att sammanfatta, så finns det en anledning till de dyrare priserna. Det är en jättelång process från böna till färdig choklad, och visst, man kan påskynda processerna (Marabou och de billigare varianterna gör detta) och istället använda sig av ett otal tillsatser för att försöka efterlikna smaken, eller så kan man välja att inte massproducera och betala lite mer för finare varor. Som allt annat med andra ord. Håll utkik efter kakaosmör på innehållsförteckningen, samt så få ingredienser som möjligt.

Jag föll för Valrhonas Guanaja (70 %ig) och var bara tvungen att prova 1888s Lingonberry från Malmö Chokladfabrik. Valrhonas 40 %iga variant var fö bland de godare choklad jag ätit, dock lite sötare. Personligen tycker jag att de sötare varianterna känns mer som godis och mindre lyxigt njutbart. Ska njutas med kaffe tycker jag. TACK hubby, du känner verkligen din gf!

De bästa uppfinningarna

Bild här
Ibland undrar man varför man inte kom på det själv. Ni vet de där löjligt smarta "uppfinningarna" som finns där, mitt i ens vardag, och som man bara önskar vore ens egna. En dag ska jag lista dessa vardagshighlights, men här kommer redan ett exempel:
Chokladprovning! How genius på en skala!
Imorgon, på vår dag, ska teste detta för första gången på Summerbird Chocolaterie på Haga. Ska försöka att dyka upp hungrig. Av uppenbara skäl. Betygsättning kommer snart.
PS. Tänk att jag inte ens gillade choklad för två år sen, så mycket jag gått miste om under så många år! Tänk...DS.

Klicka för skogen

Bild här
Det här har ju cirkulerat på facebook ett tag, men kanske någon som missat det ändå. Ett klick för att rädda en bit skog. Pågående insamling gäller Verles gammelskog i Ale utanför Göteborg. Till och med 19 mars 2009 har vi på oss att samla ihop de medel (7 450 000 kr) som myndigheterna saknar och som krävs för att rädda gammelskogen från avverkning. Allt arbete sker ideellt och intäkterna utgörs av donationer. Genom att klicka här, som man kan göra en gång per dag, donerar sponsorerna pengar till projektet. Enklare kan det inte bli. Man kan också själv donera 20 kr genom att smsa "kotte" till 72250. Läs mer på hemsidan.

Frysa ihjäl eller lukta fisk?

Dagens dilemma. Ska jag öppna alla fönster i huset för att vädra ut den vidriga fiskosen som skapats av för dåligt fungerande köksfläkt eller välja att smitta ner alla kläder inkl möbler och få vara varm (ok kanske inte varm, snarare lagom varm, dvs inte frusen)? Jag har valt det förstnämnda eftersom stekos (särskilt den skapad av fisk) är bland de värsta lukter jag kan tänka mig. Visst, det finns säkert värre lukter, men inga som hör hemma i vårt hus i alla fall. Jaja, ska renovera köket snart, en tyst och effektiv fläkt står överst på önskelistan, kosta vad det kosta vill.

Jakten på de sista semlorna i Götet

Bild här
Nej, jag gillar inte köer. Nej, jag gillar inte trängsel. Nej, jag gillar inte heller torr mandelmassa begravd i ett berg av grädde inklämd mellan två ännu torrare brödskivor (hamburgare någon?). Men jag älskar min mamma. Och jag älskar min hubby. Och de i sin tur älskar semlurgare. Så jag trängdes och jag köade, och jag sprang från bageri till bageri (slutslutslut precis överallt), jag läste till och med artiklar som testat och betygsatt stans alla semlor bara för att välja det bästa av det bästa. Vad gör man inte för sina favoriter? Hoppas det smakar!

Snow and the city

Foto här
Göteborg! Det snöar under natten, jättefint, jättevitt, jättefluffigt. Tittar ut genom fönstret och det känns hoppfullt; stora vita gnistrande flingor vräker ner som om de aldrig ska ta slut. Det knakar under fötterna när man går och det ligger ett tyst gigantiskt täcke över hela staden. Yes, vi kan åka pulka, ha snöbollskrig, gå på långpromenad och ta fina foton, möjligheterna verkar oändliga och jag drömmer mig bort. Men bara för att timmar senare vakna till strålande solsken och 6,5 plusgrader. Den lilla mängd snö som lyckats överleva plogbilen och värmeböljan klamrar sig fast längs trottoarkanten och är numera brun och slaskig, en enda sörja. Inte ett enda moln så lång ögat kan nå. Ingen pulka, inget snöbollskrig, ingen långpromenad. Tar fram solbrillorna och tar en latte på närmsta fik så är i alla fall morgonen räddad.

Till intresseklubben

Om nån undrar vad jag gör just nu: Tvättar spetsgardiner (i tvättmaskin så klart), hoppas spetsen håller ihop bara, lite nervös. Borde anlita tvätt- och städhjälp.